Tillbaka till Frankrike
Jag skrev för ett tag sen om HADOPI och att jag var glad att jag inte bor i Frankrike. Jag måste säga att när jag läste om oppositionens kommentarer och hur de kämpar så ångrar jag de orden lite. Om våra egna politiker visat samma framförhållning så hade kanske saker varit annorlunda nu. Dock är detta möjligt mycket tack vare Frankrikes författningsdomstol som totalt sågade det första lagförslaget efter att det tvingats igenom i parlamentet. Hade vi haft en sådan i Sverige så är jag övertygad om att lagförslag som FRA-lagen osv aldrig skulle blivit verklighet. Är det en slags naivitet att man litar så mycket på de ledande makterna i Sverige? Att de aldrig skulle driva igenom saker som skulle bryta mot våra grundlagar? För vad jag vet finns det ingen instans som granskar detta (förutom lagrådet, som är ett skämt i jämförelse), ingen som kan stoppa dem om de faktiskt vill det. Vissa kanske hävdar att FRA inte utgör ett brott eftersom vissa intrång i den personliga sfären är tillåtna så länge det står i proportion till skyddet det utgör. Med en så luddig anledning kan du rättfärdiga vad som helst, och de som bedömmer det är samma personer som skulle vilja kringå det, den regerande makten. Därför behövs en instans som tar hänsyn till de grundläggande principerna som allt annat ska bygga ifrån, någon som kan säga stop när man håller på att kliva över den linjen. När jag lästa författningsdomstolens svar på HADOPI i frankrike så blev det väldigt klart att vi saknar ett sådant skydd.
